LÖRDAGMORGON I APRIL

Det är tidig lördag morgon och mitt huvud känns lätt. Solen tittar fram bakom några moln och det känns som om det blir en dag med riktigt aprilväder.

Jag känner mig utsövd även om jag la mig relativt sent igår och klev upp tidigt i dag. Dricker ett glas varmt vatten för att starta kroppen på ett vänligt sätt och efter inlägget ska jag lägga mig och meditera en stund. Har fortsatt med inre resor meditationer efter min konvalecent tid även om jag bara velat somna under en period. Jag litar på att budskapet går in ändå och målet är att ha en öppen dialog med mitt undermedvetna. Vi har ju alla svar vi behöver inom oss men är oftast för upptagna för att lyckas höra dem.

Länge har jag tänkt på att göra en justering med min kost och förra veckan kände jag äntligen att på måndag blir det dags. Inom mig bär jag en strof från Sitting Bull som lär ha uttalats när slaget vid Little Big Horn skedde. Tidigt i gryningen sa han "Det här blir en bra dag att dö på" för han visste om deras kommande nederlag och de valde att dö med äran i behåll.
Jag använder mig av strofen när jag känner att rätt dag för förändringar, beslut eller annat för mig viktigt, är på tapeten.

Och nu var det kostförändring det handlade om. Förr om åren har jag brukat fasta en gång per år men sist jag gjorde det protesterade min kropp med att samla vätska. Njurarna var inte riktigt med på noterna, det var väl någon slags obalans i kroppssystemet. Nu kände jag det var dags med någon slags halvfasta som ett STOPP, för att sen göra en omdirigering. Först trappade jag ner kaffet samtidigt som jag förberedde mig mentalt. Jag beslöt mig för att behålla mineraler, fett och starta en avgiftningskur samtidigt.

De två första dagarna var jag riktigt trött och frusen men sen har jag blivit ordentligt morgonpigg. I går klev jag upp kl. fem och mediterade, jag kände mig fullständigt utsövd.
Mitt beslut var att fasta i 3 -4 dagar och den femte dagen började jag ta in lätt kost som soppa och fylligare grönsaksdrinkar. Känner mig nöjd och ska nu medvetet rikta min energi mot låg kolhydrats metoden med Annika Dahlqvist.

Min långa "vilotid"med minimala rörelser har gett mig ett kärlekshandtag runt buken som jag var mindre bekväm med. Jag behövde inte ens en rockring för att utföra hula hula rörelser och där gick gränsen. Min kropp är huset där min själ bor och huset behövde definitivt renoveras för att hyresgästen skulle trivas. Nåväl nu är vi på gång, min kropp och jag, och det känns riktigt trevligt.

Mitt diskbråck har läkt men nerv sviterna i vänster ben har hållit sig kvar. Knäet har varit riktigt eländigt, det har känts som ett fyrkantigt plåtknä på fel ben. Har fortsatt med kiropraktik samt gjort tillägg med sjukgymnastik för att hitta bra rörelsemönster. Tränar benen samt rygg, mage varje dag även om det fortfarande är minimalistiskt. Har provat promenera lite men det har inte varit lyckat.

I veckan har jag också gjort omstart med Sensei värmebehandling med infrarött ljus. Benet har faktiskt belönat mig med att kännas mycket starkare och rörligare. Sätesmusklerna har värkt oerhört under fasteveckan och under värmebehandlingarna. Det minns jag från tidigare fasta att jag hade likadant. Min svaga del, det är säkert där toxinerna slagit sig till ro och protesterar högljutt när de måste förflytta sig.

Min andlige krigare har rest sig och jag litar på min vägvisare!