När jag tänker på lingon röda tuvor så kommer jag osökt att tänka på min lilla mamma som levde upp vid bärtider. Speciellt lingonen fångade hennes intresse. Det kan ha varit den höga klara luften, färgerna i skogen som gjorde henne till en "hind" som tog sig fram på lätta ben över stock och sten. Det var svårt att hinna med henne trots att jag var 32 år yngre, hon var makalös och hennes medfödda kompass var störtsäker. Hon visste exakt var hon var och jag som föddes utan kompass kände mig totalt trygg i hennes närhet. Om vi befann oss på skilda håll så hördes ett"Ho,Ho" 
klinga genom skogen och med ett leende svarade vi andra på hennes språk "Ho, Ho". Full koll!Jag har också fascinerats av lingonens färg på de gröna tuvorna, det är så otroligt vackert så varje gång jag passerar en tuva måste jag böja mig ner och stryka över bären.
Den röda färgen för vår bas, roten i livet. Blodets färg, passion, kärlek, värme, närhet, glöd, jag skulle kunna skriva ner ytterligare många ord som den röda färgen påminner om men det får räcka för den här gången.
Just nu har jag en bukett med röda rosor på bordet framför mig som jag förärade min man när jag kom hem från Kea i Grekland. Rosorna var en symbol för kärleken jag känner till honom!
Idag är det måndag och arbetsveckan är på gång igen. Jag har mycket "måste" arbeten framför mig och det är bara att komma igång för att kunna bocka av på min struktur lista. Varje avbockning ger rörelsefrihet och det känns skönt att ha klarat av sånt jag skjutit framför mig. Jag ligger fortfarande lite efter sen all frånvaro från jobbet.
Imorgon tisdag ska jag och min kollega närvara på Anhörighetsdag" i Boden. Vi ska visa upp oss och vad vi förmedlar och anhöriga är en grupp människor jag verkligen vill nå fram till. Jag tillhör ju också dem!
Nu är det dags att sätta igång efter lite stretchning som mjukar upp.
No comments:
Post a Comment