KAN VI FIRA DÖDEN ELLER ÖVERGÅNGEN TILL LJUSET?

ALLHELGONA HELG! Ljusets eller dödens helg eller både ock.....

Läste tidningen för en stund sen och såg en liten blänkare om Allhelgona firandet i Mexico. Det påminde mig om en resa jag och en kollega/vän anordnade till Mexico i november år 2000. Vi samlade ihop en grupp människor från hela Sverige och åkte dit för att tillsammans med HUICHOLE indianerna fira döden.

Jag hade lärt känna RUBEN(mexican)kroppspsykoterapeut, som gick i lära hos schamanen Don Tonio (Huicholindian) från norra Mexico. Vi som ville möta Don Tonio blev inviterade till Mexico redan i April 2000. Den första resan gjorde vi då och det kändes fullt naturligt att fortsätta med det kroppspsykoterapeutiska arbetet när det gäller avslut och död när det blev tid för det i november.

Vi bodde i en liten by, Amatlan, och sov i indian tipis.
Ruben hade många ceremonier, förberedande arbetspass med oss inna vi länkade ihop oss med Huicholindianerna. Vi gjorde svetthyddeceremonier där man renar sina fysiska, psykiska, mentala och andliga energier. Det är väldigt speciellt och det hade vi redan provat på hemma i Sverige på schamanistiska Workshop ledda av Ruben som är väl förtrogen med dessa ritualer.
Vi tränade oss på total tillit, överlämnande och gjorde guidade trumresor för att rensa sinnet.
Musiken är viktig i Centralamerika. Vi reste runt och vandrade till olika heliga platser (pyramider) där vi mediterade och upplevde stillhet i oss själv.

Under Allhelgonahelgen fick vi besöka flera kyrkogårdar som var fantastiskt smyckade med bl.a. Tagetes blommor som skiftar i gult/orange. Vi passerade lastbilar vars flak var överfyllda av dessa blomster. På gravarna hade anhöriga samt vänner, lagt foton, tequila flaskor, mat, frukter, personliga ägodelar för att fira den döde. Denna tradition härstammar från AZTEKERNAS tid och enligt gammal tro lever de döda vidare i Mictlan, en plats där inget mörker vilar och där själarna lever behagligt. En dag om året återvänder de dödas själar för att hälsa på nära och kära och då välkomnas de av all vackerhet.

Vi firade DÖDEN tillsammans med Don Tonio på Huicholernas heliga berg.Vi åkte till en gammal död silverstad (där Julia Roberts och Brad Pitt spelade in The Mexican)där tunneln som leder in i staden går genom ett berg och är så smal och lång så det inte får plats med möte.

I staden blev vi tilldelade varsin häst, vi som ville rida upp, resten var bärare som till fots gick den besvärliga vandringen. Stigen upp var lång, brant, smal, stenig och förrädisk samtidigt som vyn var fascinerande. Det började mörkna.
Den sista biten fick alla som var där för första gången ögonbindel och vi som varit där förut fick varsamt leda dem upp till ceremoniplatsen. Det är speciellt!

Efter reningsceremonier med rökelse och böner fortsatte vår process. Don Tonio mässade och sjöng, vi dansade runt elden som brann hela natten. Don Tonio ändrade väder, det kom VIND, REGN, ELDEN blev enorm osv. Vi såg sol och måne samtidigt. Hela natten talade vi om döden ur olika aspekter. Vi skrattade och grät, vi kände vrede och kärlek.....Vi gjorde många avslut i oss själva och FARFAR ELD hjälpte oss att bränna upp det som var färdigt att lämna.
På morgonen kändes allt på ett helt nytt uppfriskande sätt, allt kändes lättare.......
DETTA kan man kalla KROPPS PSYKO TERAPI!

Det var en ynnest, en gåva att få arbeta med sig själv på detta fantastiska sätt under så professionell ledning. Jag är själv oerhört TACKSAM för att min underbara dotter följde med på dessa viktiga läkande resor som har fört oss mycket nära varandra.

Denna helg ska jag utbilda en liten grupp i REIKI 2. En speciell helg som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. VAD är DÖDEN som vi försöker undvika?
En transformation, ett avslut och en ny början som vi skulle må bra av att använda oss av i vårt sinne. Jag tränar på det ofta och nu ska jag sätta igång med en del av det som hindrar mig. Rensa bort något som ligger och gnager eller tynger någonstans i mig. Så länge jag tillåter det att pågå så kan det inte lämna plats åt något nytt.

ALLA ni som har mist någon när eller kär "TÄND ETT LJUS OCH LÅT DET BRINNA.....!

Min vän Orvokki, påminde mig alldeles nyss om vad död är för själen.
"döden är bara en övergång till ett tillstånd där själen är mer medveten om allt.
Själen lever vidare...och vi föds på nytt där vi har såna levnads villkor, som vi behöver för att lära mer om kärlek"
Tacksamt tog jag till mig dessa vackra och tänkvärda ord sagda av en vis människa med mycket medkänsla. Jag håller helt med om det och delar med mig några rader ur en sång som följer mig när det gäller rädsla för livet eller döden, vad vet vi?

"Jag är inte rädd för mörkret, imorgon bitti ordnar det sig, jag är inte rädd för mörkret, hoppas mörkret är rädd för mig. Jag är lite kär i ljuset, imorgon bitti ordnar det sig, jag är lite kär i ljuset, hoppas ljuset är kär i mig....."

Skriver Monika med kärlek