Ja, så känns det när i vandrar på vår väg och naturliga förändringar står mitt på spåret. Det hjälper inte att ta en annan väg eller att försöka vända om när döden står där och inväntar att få ledsaga någon kär till en annan dimension. Alla vet att det är dags och att det äntligen är NU, men ändå känns det sorgesamt. Samtidigt är hjärtat fyllt av tacksamhet över att det var dags att ger sig av till friheten där det inte finns några begränsningar.
Min gamla mamma dog natten mot onsdag och igår var vi på en minnesstund i ett litet kapell. I centrum stod en ljusgrå enkel kista och där låg skalet kvar av en mycked älskad person här på jorden. En person som påverkat de flesta hon mött med sitt skratt och sin generositet.
Det har varit 28 - 30 grader varmt hela helgen men när vi var på väg till minnesstunden blev himlen mörk och blixtar avlöste varandra. Åskan och asaguden Tor slog på stora trumman samt översköljde oss med ett avsvalkande regn. Temperaturen sjönk från 28 till 17 grader inom loppet av 20 minuter.
Mamma har tagit och gett stor plats till alla med sitt generösa hjärta och för oss blev det en otroligt tydlig hälsning från henne. Energirikt och ljudlikt gjorde hon sorti, det kommer vi alltid att bära med oss. Under resan till Luleå bevittnade vi åska, störtregn och dubbla regnbågar. Regnbågen är mitt absolut bästa lyckotecken och medan vi satt i bilen och tänkte på mamma Ellen så log vi när vi betraktade himlafenomenet.
När min pappa dog för 1 och ½ år sedan låg jag med ett diskbråck, nu när mamma gick vidare fick jag ryggskott i samma del av ryggen. Rent fysiologiskt fick jag kännbart ont i basen av hela energisystemet. Så det kan bli?
Är frikopplad från mitt arbete fortfarande idag, jag tar en dag i taget så ser vi vart det leder...(här passerar vi Nilles bar i Ö-kalix)
No comments:
Post a Comment