SPEGLINGAR...

Det har varit svårt att släppa taget om nedstämdhet som fyllt mig men HALLELUJA, idag känns allt lättare. Jag har insett för länge sedan att allt jag möter på som framkallar reaktioner hos mig är en spegling av det som pågår i mitt inre. När det är dags för mig att blicka inåt för att släppa det som jag inte längre behöver möter jag någon, några eller något som startar processen. Det är bara att släppa taget och följa med i flödet även om nåt i mig kämpar emot.

Jämförelsevis kan man likna det vid en vårflod eller islossning då vattnet är isande kallt och man absolut inte vill ramla ner däri. Men tillåter man sig att bara falla, dyka ner i känslorna, skölja ut "isen" genom de salta tårarna så lättar det. Det kan liknas vid en våg som sköljer genom kroppen gång på gång för att sedan bedarra och vågorna kommer i omgångar tills vinden mojnar.

Jag bevittnar min älskade svärmors sorg efter svärfars död i söndags. Vågen av smärta sköljer genom medvetandet för att sedan lätta. Hon är här och nu, lever ut sin saknad och för varje dag blir vågen lite mildare. Gråten kommer, tar över och släpper taget. Vi gråter med henne, sjunger och skrattar. Acceptans och tillåtande...

Jag tränar på att omvandla allt betungande till kärlek och tacksamhet. Jag lever ett rikt liv med fantastiska barn och en man som jag älskar! Jag ÄR tacksam för allt som förgyller mitt liv.