BLÅ TIMMEN

DEN BLÅ TIMMEN SLUTAR ALDRIG FASCINERA MIG

Vinter dagen lider mot sitt slut och allt blir blått. Innan det blåa döljer allt annat ser jag de vita grenarna på träden, buskarna glittra, jag ser den mörka stammen. I nästa stund har den blå färgen målat över allt synligt och kvar är konturerna och skuggorna. Allt är blått.......

Detta fenomen har förundrat mig länge.

Jag arbetade som förskollärare på en gammal, anrik förskola och jag minns januari eftermiddagarna när jag arbetade. Barnen och jag satt vid de låga borden framför de stora fönstrena och ritade eller läste när min blick bara fann den blå timmen utanför. Blicken fastnade och följde med i skapandet av de blå nyanserna, allt stillnade och jag var såld.......

Det är svårt att förklara för någon som inte upplevt det. På något sätt tror jag att de blå nyanserna öppnar själens seende, anden känner sig fri....Det blir så lugnt och tiden upphör att existera.

Jag minns mitt första besök i ljuskupolen för snart tio år sen. Det var den blå färgen som gjorde mig så otroligt glad och lycklig, det kändes som om himmelriket fanns här på jorden. Jag tjöt av lycka och ville aldrig att det skulle ta slut.

På något plan föddes min längtan efter att ta upp färgkupolen till oss i Norrbotten så fler än jag skulle få uppleva de rena färgernas magiska helande. Det tog nästan åtta år men nu är den här med sina otroliga kulörer, sin vita sfär och har hjälpt många människor på vägen.

Färger har en oerhörd potential att påverka oss långt in på cellnivå. De frågar inte vem du är, ålder, kön, ras, läggning, istället ger de dig en vila inombords medan de lagar och lappar villkorslöst. Allt medan du njuter, tar igen dig, är ifred med dig själv i Ingen Mans Land.....