Men inte hos oss i Kallax, det gör vi när vi värmer upp verandan nästa gång. Idag plockade vi ner stjärnor, adventsljusstakar, tomtar och annat jul likt.
För övrigt så är det sig inte likt hos oss. Jag har befunnit mig, gör det än, i ide. Mitt vänstra knä har med hjälp av en vurpa på verkat en gammal skada i sacrum. Det gör att jag verkligen tar igen mig, vilar, kliver upp och vilar.....Då och då uppsöker jag en till förlitlig, trygg kinesiolog/kiropraktiker som trycker på triggerpunkter och underlättar läkningsprocessen.
Jag är ensam mestadelen av tiden, nu under helgen har jag fullkomligt stöd av min"rike" man. Han är verkligen rik på mycket. Han har medkänsla, passar upp mig, är tålmodig, kärleksfull, ömsint, skrattar med mig, lagar mat, är varm och mysgod, är vacker.......
Han blir också rastlös, irriterad ibland, tar sig ut på egna uppdrag(just nu lite skoterkörning, senare en promenad)trött........
Det fantastiska med oss människor är att vi verkligen har ett stort utbud av allt, det beror bara på vad-/hur-/när-/eller om vi stillar oss och gör något av det som gagnar oss i växande, eller om vi låter det vila...
Utomhus är det vintervitt. Äntligen lägger sig snön över naturen, snön som reflekterar alla regnbågsfärgerna. Himlen är grå men solen skymtade fram mellan molnen för en stund sen.
På bordet framför mig står en vacker tulpanbukett och delar med sig färgterapi. Min käraste lillasyster kom förbi i fredags med mat, godis och en påminnelse om ljusets återkomst via blommorna. "Söstra mi" som vet hur det känns att bli stilla i vila. Önskad, uppskattad, lärorik eller inte....
Att vara eller icke vara, det är frågan?
Lägger mig ner en stund, tittar i taket och funderar.......
No comments:
Post a Comment