Idag gömmer sig fullmånen bakom molnbankar, men den är dock där. Regnet öser ner och vinden ökar i styrka. Idag har varit dagen i skrivandets tecken och nu ska jag strax avsluta med att skriva om den grå färgen. En blandning mellan vitt och svart som neutraliserar och skapar distans. Himlen är grå och inombords ger det mig en känsla av vila trots att jag hellre önskat en klar himmel med fullt synlig fullmåne ikväll. Ovan molnen är himlen alltid blå....Den grå färgen hjälper oss att vara i ingenting, utan krav, utan att känna så många måsten. Men vi kan också bli osynliga i grått, eller passiva och intetsägande. Det krävs en balans med färger för de kan påverka oss i en riktning där vi egentligen inte vill vara.
Om du nu råkar gilla grått så kan det vara bra att bryta av med en levande, harmonisierande färg eller något som gör dig glad.
Den här fredagen, dagen efter mammas begravning är det ganska skönt med en grå himmel och ett renande regn. Jag tillåter mig att befinna mig i landet ingenstans och bara vara. Jag känner mig inte speciellt sällskapssjuk, helst hade jag velat vara ensam på Lillskorven i helgen och fortsätta med min bok som jag skriver på. Men vinden sa nej, i eftermiddag varnar de för kuling och eftersom vi passerar över öppet hav så är det inte så attraktivt.
Det var en fin dag igår även om den också var tung bitvis. Det var fint att vara med min grund-och min kärnfamilj. Det var skönt att gråta av saknad efter en mamma som på något sätt levde tills hon dog. Hennes varma inre värld var levande även om hon hade alzeimers, hennes själ strålade genom ögonen. Den kvinnliga prästen var kärleksfullt närvarande i det hon sa och gjorde. Minnesstunden kändes varm och nära och mammas kista var nerbäddad i en mjuk mylla när vi sa ett sista jordligt farväl till henne. Min mamma kändes rosa och hon hade en vacker krans av rosa rosor på sin kista. Det kändes precis rätt för hennes villkorslösa kärlek.
Monika Palo www.livskraft.info www.driftig.nu http://livskraftinorr.driftig.nu/
No comments:
Post a Comment