Tuesday, February 19, 2008

LIVET VÄLJER SIN EGEN VÄG


Livet är en välsignelse

Människan är född för att glädjas

Inom alla människor finns

obegränsade resurser av energi,

intelligens och lycka.

Maharishi Mahesh Yogi

Vi behöver verkligen påminnas för att minnas och förstå dessa ord och deras innebörd. Livet är det vi har här och nu så det gäller att stanna upp för att höra våra egna tankar samt känna efter vad vi egentligen känner.

Vi tänker mycket hela tiden och det kanske inte är så ofta vi tar kontakt med känslan som tankarna kan frammana inom oss.

Känslorna kan vara bra vägvisare i olika situationer om vi lyssnar till dem.

Min pappa begravdes i fredags. Det var en ljus och fin stund även om den framkallade sorg, vemod och en stor medkänsla.

Kistan var enkel, ljusbrun och ovanpå den låg en krans av barrträd och kottar. Pappa var en skogens man som i hela sitt liv levt nära naturen. Jakt, fiske samt vandringar i skogen var hans livspassion. Egentligen var hans dröm att bli teknisk ingenjör men det fanns inte resurser till det där han växte upp för han skulle bruka jorden och föra traditionen vidare.

Jag tror att han glömde bort en del av det som stod i raderna däruppe när han inte utövade sin fria vilja och följde sin längtan. Livet blev något annat....

Tack vare det lever jag och mina syskon. Så kunde det också bli och jag känner tacksamhet för det trots att pappa kanske inte fick det liv han kanske önskat mest. Han var stolt över oss barn även om han hade ett tungt liv på många sätt. Att försörja en familj med åtta barn i fattigdom måste ha varit kämpigt men vi har klarat oss bra.

När jag stod där vid kistan och lade min röda ros vid fotot där han var ung kände jag mina känslor i solar plexus knyta ihop sig. Det gjorde jätte ont och ändå var jag tvungen till att tala. Det kändes som att jag fick bli pappas talesman och föra ut ord som han aldrig verbalt kunnat uttrycka. Det var som om orden kom fram av egen kraft och inte tystnade förrän allt var tömt. Det var min avskedsgåva till min pappa och det kändes befriande.




No comments: