Kisar ut genom fönstret för att se solen. Ljuset är skarpt och verkligen vitgult, det kändes nästan som att jag blev bländad. Själv börjar jag nog bli lika bländande vit efter mina veckor inomhus. Nåväl det kommer andra tider framöver, känner mig inte speciellt stressad över det. Jag kanske t.o.m. har vuxit efter att ha påverkats av kattens beteende under denna tid.
Vår svarta Maoe trubbnos, som också har flera andra namn beroende på humör och beteende, har verkligen en avslappnad attityd. För det mesta ligger han och sover, ibland byter han läge och ställe, kikar ut genom fönstret och så fortsätter han att snusa. Han har en favoritplats på en fönsterbräda ovanför ett element och det har vi fått överlämna som hans helgedom. Den här tiden jag legat på sofflocket så har han snabbt hoppat upp på mig och lagt sig på min gren (fast på ryggsidan) där mitt största problem suttit. Där har han snarkat och värmt mig.
Människor har i urminnes tider vittnat om hur katter är specialister på att veta var våra obalanser sitter och exakt där ska de lägga sig och gona. Undrar om det är det som kallas healing?
När det gäller attityd så är de bra påminnare om stretchingens betydelse för det gör de verkligen vid de flesta för flyttningar.
Ja, på tal om påverkan så har nog hjärnan snappat upp mer än tillräckligt när det gäller avslappning. Jag tycker det är ganska så stilla och tomt där uppe i de kontoren. Minnet verkar avlägset, kanske dags att ta in ny programvara. Nåväl, det är ju ingen panik vi tar en dag i sänder.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment