ALTERNATIV ELLER KOMPLEMENTÄR det är frågan

Har blivit erbjuden en lärartjänst på en gymnasieutbildning som jag tackat ja till efter några dagars betänketid. Det är en Alternativlinje på gymnasienivå och jag funderar lite om ordets innebörd, varför alternativ och vad är det alternativ till? Behöver det ena utesluta det andra? Jag vill nog hellre kalla det för Komplementära behandlingsmetoder och det är det jag kommer att ha som grund.

Jag har själv varit sjuk eller nedsatt under långa perioder i mitt liv och gått igenom många undersökningar och även fått hjälp av den traditionella vården. Men inte tillräckligt för mig i min livsfilosofi, jag ville hitta min egen kraft och inre doktor. Jag har under flera perioder ätit starka mediciner och dövat smärta, men nu ville jag hitta andra vägar.
Och det finns andra vägar som kan vara ett komplement när du är redo att ta ditt eget ansvar för din hälsa och välmåendet.

Då för drygt tjugo år sedan fanns inte lika stort utbud som finns idag och det kanske var lättare på ett sätt för utbudet kan ju också skapa förvirring, vi gör tillräckligt många val varje dag och stund.

Jag gick kurser i kroppskännedom, i meditation & avslappning, tog zonterapibehandlingar, healing & kiropraktik och tränade hemma. Med en besvärlig kronisk käkinflammation blev jag rekommenderad en klok övertandläkare i Piteå, som uppmuntrade mig till att lyssna på avslappningsband (från apoteket)för att läka min obalans. Jag tyckte nämligen inte om bettskenor eftersom jag bara ville kräkas av sådana otyg i munnen.

Min rygg krånglade, jag fick ryggskott på ryggskott, hade ständigt muskelinflammationer, fick sjukgymnastik, tränade och jag låg mycket då som nu, läste böcker och utförde övningar som beskrevs i litteraturen samt gjorde avslappningen. Då jag absolut var färdig med starka mediciner sökte jag mig till homeopatin och fick köra ända nertill Ånäset i Västerbotten där jag fick hjälp.

Käkinflammationerna läkte och jag hörde min inre röst samtidigt som jag kom i kontakt med den inre doktorn. Gjorde redan då inre resor till min barndom och mötte den lilla flickan som kommit i kläm i olika livssituationer. Hon (jag) som inte hade redskap för att bemästra jobbiga saker eller händelser.

Läkning tar tid och det måste det få göra för vi behöver ofta också ändra våra förhållnings sätt som vi levt med länge. En kiropraktiker jag gick hos då sa "Tänk dig så här: läkningen tar en månad i tid för varje år du haft problemet" Det kunde jag ta till mig då även om jag nu sett annat under min tid som komplemäntär utövare. Min kropp samt alla fina människor jag mött under åren har varit otroliga vägvisare för holistisk läkning.